Feberfobi – en medicinsk myt vi tror på

Feber hos barn är något som skrämmer de flesta föräldrar. Enligt studier ger över 90 % av föräldrar febernedsättande läkemedel till sina barn – ofta i förebyggande syfte, till och med vid låg feber. Men frågan är: behöver vi verkligen sänka febern? Vad säger vetenskapen?

Feber vs Överhettning

För att förstå varför feber uppstår och hur vi bör hantera den, behöver vi skilja mellan feber och hypertermi.
Feber är kroppens egen reglerade temperaturhöjning som svar på infektion – en medveten justering av termostaten i hjärnans hypotalamus.
Hypertermi, däremot, är en farlig överhettning som sker när kroppen inte längre kan göra sig av med värme, till exempel vid hög fysisk ansträngning i varm miljö.

Feber är en adaptiv och skyddande reaktion.

Vad händer i kroppen vid feber?

Forskning visar att feber aktiverar immunsystemet på flera nivåer:
– Ökar produktionen av interferoner och neutrofiler
– Förbättrar kroppens förmåga att bekämpa virus och bakterier
– Saktar ner tillväxten av patogener, ibland så mycket som 200 gånger (se t.ex. Young, 2011)
– Gör antibiotika mer effektiva i vissa fall (Sullivan, 2011)

Vad händer när vi sänker feber?

I många djurstudier har man sett att febernedsättande ökar dödligheten vid infektion:

Getterna som fick febernedsättande dog, medan de andra överlevde
Kaniner som fick antipyretika vid infektion dog oftare
I studier på möss, fiskar, iguanor och till och med insekter såg man att de som kunde höja sin kroppstemperatur överlevde i högre grad (Kluger, 1996, Bull, 1982)

Även hos människor har man sett samband mellan användning av febernedsättande och förlängda sjukdomsförlopp, ökad smittsamhet och ökad dödlighet.
En metaanalys visar till exempel att användning av febernedsättande vid influensa ökade dödligheten med 34 % (Eyers, 2010).

Många föräldrar (och läkare) lider av vad som kallats feberfobi – rädslan att feber i sig är farlig.
Men vetenskapliga riktlinjer är tydliga: vanlig feber, även upp till 40–41°C, är inte farlig i sig själv. Skador som ibland förknippas med hög kroppstemperatur är nästan alltid relaterade till hypertermi – inte feber (Schmitt, 1991).

Det finns också kulturella och kommersiella orsaker. Många febernedsättande läkemedel är receptfria och har marknadsförts brett som en trygg och nödvändig lösning. Men enligt American Academy of Pediatrics finns inga bevis för att dessa läkemedel förbättrar kliniska utfall hos annars friska barn.

Försiktighet

Feber är oftast ofarlig – men det finns undantag.
Hos barn med vissa kroniska tillstånd eller vid extremt hög temperatur (över 42 °C, vilket är mycket sällsynt) kan särskild bedömning behövas.
Viktigast är att se till barnets allmäntillstånd – är det kontaktbar, dricker, kissar och orkar kommunicera? Det finns inga studier som visar att det är meningsfullt att sänka feber under infektionssjukdom.

Feber är inte vår fiende – den är en gammal och beprövad strategi som finns hos alla varmblodiga djur och till och med hos vissa växter.
Att reflexmässigt sänka febern kan störa kroppens naturliga försvar, både för individen och på samhällsnivå (mindre antikroppar, ökad smittspridning).
Feber är inte något vi måste ”vinna över”. I många fall bör vi istället lita på kroppens intelligens – och vila.

Det kanske är dags att återvända till Hippokrates – han hade mer rätt än vi trodde.

En okänd vetenskaplig konsensus?

De artiklar som refereras i denna text är inte kontroversiella. Det är mainstreamstudier publicerade i ledande medicinska tidskrifter. Trots detta har informationen ännu inte nått ut till många föräldrar – och inte heller till stora delar av vården.

Referenser:

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22373120

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/6800590

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18055656

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28225210

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2572451

https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.1080/09291017709359576

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8453829

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/2172402

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11130213

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2951171

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/7941999