Inom homeopati avser konstitutionen en sammansättning av en patients allmänna, mentala och fysiska symptom, som kan vara både medfödda och förvärvade. Konstitutionen har stor betydelse för hur en individ biologiskt anpassar sig till förändringar i miljön och hur personens genetiska förutsättningar påverkar denna anpassning. Konstitutionen bestämmer också om en person är frusen eller varm, i vilka förhållanden personen känner sig energisk eller utmattad, vilka matpreferenser man har och hur sjukdomar utvecklas i kroppen.
Till exempel kan vissa människor lätt få en inflammation efter att ha blivit kalla, medan andra känner sig bättre i kyliga miljöer. Vissa mår bra i torrt, klart väder, medan andra föredrar fukt och regn. Några får försämring före ett åskväder, medan andra mår sämre vid havskusten. Denna känslighet styrs av personens homeopatiska konstitution.
Konstitutionen påverkar också i hög grad hur sjukdomar utvecklas. Varje konstitution har specifika organ som är särskilt känsliga, där den vitala livskraften kan vara potentiellt försvagad. I medicinska termer kallas dessa för Målorgan. Till exempel är hjärtat och cirkulationssystemet svaga punkter hos patienter med Lachesis-konstitution, levern och dess kanaler påverkas hos dem med Lycopodium-konstitution, och andningssystemet är svagt hos Tuberculinum-konstitution. Även om patologi kan utvecklas i vilket organ som helst, kommer målorganen alltid att vara påverkade.
Konstitutionella mönster bildar så kallade ”lager”, där vissa är medfödda och kommer från föräldrarna, medan andra skapas genom livet av olika traumatiska faktorer.
Ofta kan en person uppvisa symptom från flera homeopatiska lager samtidigt. Deras unika kombination bidrar till varje individs särprägel. Homeopatens uppgift är att identifiera dessa lager och förstå deras ordning, så att man metodiskt kan behandla lager efter lager och därigenom stärka patientens livskraft.