Homeopati är en behandlingsmetod som bygger på likhetsprincipen. Grundaren av metoden är en tysk läkare Samuel Hahnemann, som först formulerade homeopatins grundläggande lag. Hahnemann översatte en artikel i Cullen’s Medicines om effekterna av kinin, som användes för att behandla malaria, och märkte att symptomen på kininförgiftning var mycket lika den kliniska bilden av malaria. 1790 testade Hahnemann medicinen på sig själv – han tog kinin och symtom som var karakteristiska för malaria dök upp. Hahnemann avbröt experimentet och blev frisk igen.
Den första principen för homeopati är lagen om likheter: alla substanser som kan orsaka en uppsätning symtom hos en frisk person kan bota samma symptom hos en sjuk person. Hahnemann spädde ut de ibland giftiga ämnen som användes för behandling till en mycket låg koncentration och märkte att ju mer han spädde ut ämnet, desto svagare blev dess giftiga egenskaper, samtidigt som den läkande kraften ökade.
Homeopatiska läkemedel tillverkas av växter, mineraler och animaliska produkter genom potentiseringsmetoden – en serie av utspädning och skakning. Ju mer ämnet späds ut och skakas, desto svagare blir dess giftiga egenskaper och den läkande kraften ökar. Det är den andra principen för homeopati.
Varje enkelt ämne har ett elektromagnetiskt fält med en egen resonansfrekvens; Heterogena komplexa kroppar inklusive människokroppen har en total frekvens.
En korrekt utvald homeopatisk medicin har en resonansfrekvens som är mycket nära den sjuka organismens frekvens. Detta stärker kroppens skyddsmekanism (enligt resonansprincipen). Därför skulle Allium sepa ”gul lök-preparat” vara ett passande medel att behandla någon som hackar gul lök där tårar och näsan rinner. Hos en frisk individ skulle Allium sepa istället framkalla dessa symptom.
Människor blir sjuka när två villkor är uppfyllda:
1. när det finns en patogen (virus, bakterier, svamp, stress osv)
2. När kroppen är mottaglig/försvagad. Om påfrestningen är större än försvaret blir den initiala reaktionen en förändring i kroppens resonansfrekvens och symtom på sjukdom uppkommer. Detta i sin tur tyder på att försvarsmekanismen satts i arbete. Homeopatins syfte är att minska mottaglighet för sjukdomar.
Sann läkning av kroniska sjukdomar går inifrån och ut, från viktigare organ till mindre viktiga, från topp till botten, symtom försvinner i omvänd ordning av deras uppkomst. Detta är Hering’s Law of Cure.
En patient som tidigare haft eksem och ”undertryckte” den med kortison kan vara ett bra exempel. Sjukdomen går djupare och personen som fått förbätring på sitt hudutslag kan istället få astma. Detta är en försämring då mycket djupare kroppsskikt har fått skada. Därför avråder de som har kunskap om kroppen och naturlagar från att undertrycka symptom (såsom klåda, feber, p-piller, borttagning av vårtor, strypning av hemorröjder m.m.). Så när en föredetta ”eksem-patient” kommer till en homeopat för att få hjälp med sin astma kommer den med stor sannolikhet att få ett kortvarigt hudutslag. Det tolkas som en förbättring då åkomman rör sig utåt för att försvinna helt.
Äkta läkning är en process som kräver tid, uppmärksamhet och respekt för kroppens inneboende visdom. På denna väg blir homeopatin inte bara en metod, utan ett konstnärligt hantverk.