Vi vet att hjärtat slår med hjälp av elektriska impulser. Vi vet att hjärnan skickar elektriska signaler genom nervsystemet.
Men visste du att 37 biljoner celler i din kropp just nu kommunicerar med varandra genom elektriska signaler? Varje sekund utbyter cellerna information för att samordna immunförsvaret, styra läkning etc. En del av denna kommunikation sker genom bioelektricitet, där flöden av natrium-, kalium- och kalciumjoner skapar elektriska signaler. Genom dessa flöden kan cellerna känna av varandra, samordna sig och signalera om något är skadat eller behöver repareras.
Vad händer när en del av kroppens celler slutar samarbeta och istället börjar använda kroppen för sin egen överlevnad? Då upphör vi att fungera som en helhet. Sjukdom är inte ett straff. Det är ett system som inte längre orkar upprätthålla ordning (DIS-ease).
Sjukdom uppstår inte alltid när något går sönder. Ibland börjar den när kommunikationen bryts och en del av systemet slutar arbeta för helheten.

När en vävnad skadas förändras signaleringen omedelbart. Ju större skadan är, desto starkare blir signalerna. Kroppen skickar bokstavligen ut ett nödanrop som aktiverar läkning. R. Nuccitelli visade att dessa signaler kan mätas. När läkningen är klar avtar signalerna igen. Om signalerna däremot är svaga blir läkningen långsammare.
Immunförsvaret är en del av samma kommunikationssystem. Ett friskt immunförsvar ska inte vara för stark eller för svag. Det ska vara rätt reglerat. Det ska kunna reagera när ett hot uppstår och sedan återgå till vila när uppdraget är slutfört. Både överaktivitet och underaktivitet är tecken på att regleringen har kommit ur balans.
Redan på 1920-talet beskrev H. Burr och L. Langman hur förändringar i kroppens bioelektricitet föregick och följde utvecklingen av tumörer. I deras djurförsök förändrades den friska organismens elektromagnetiska mönster direkt när tumörvävnad planterats in. Det visar att en tumör inte bara är en isolerad klump av sjuka celler. Den formas också av den biologiska miljö den befinner sig i.
Varför slutar vissa celler samarbeta med resten av kroppen?
Denna förståelse har vuxit mer under de senaste decennierna. F. Rawson vid University of Nottingham har visat att cancerceller har sin egen elektriska och kemiska kommunikation. M. Levin visade 2013 att bioelektriska signalmönster inte bara kan observeras, utan också påverkas, och att cellernas beteende förändras när man förändrar deras signaler.
Det borde väcka en viktig fråga:
Om sjukdom börjar när cellerna slutar kommunicera med helheten… Vad är det då vi egentligen behandlar när vi bara behandlar symtom?
Det är här homeopatin skiljer sig från ett rent symtomorienterat synsätt. Syftet är inte att tillföra mer eller att trycka ner kroppens reaktioner, utan att stödja organismens egen förmåga att reglera sig själv.
När kommunikationen återställs kan kroppen göra det den alltid strävar efter – skapa ordning, balans och hälsa.
Därför behöver vi vara försiktiga med allt som stör kroppens egen kommunikation. Läkemedel som enbart undertrycker symtom kan tysta kroppens signaler utan att lösa den bakomliggande obalansen. Även tillskott, probiotika och andra ämnen som tas slentrianmässigt kan rubba kroppens egen ordning om man inte vet varför man tar dem.
Homeopati tillför inte en fysisk substans och pressar inte uppåt eller nedåt. Den verkar som en signal som hjälper kroppen att återvända till sitt normala tillstånd. Om något är överaktivt kan det lugnas. Om något är försvagat kan det stärkas. Målet är att hjälpa kroppen arbeta på egna villkor.
Hälsa är inte frånvaro av sjukdom. Det är när miljarder celler samarbetar mot ett gemensamt mål.
