Många frågar: “Går det att behandla med homeopati det ena och det andra?”
Svaret är både enkelt och svårt.
Det finns mycket som inte ryms i självhjälpsguiderna av en tydlig anledning: svåra och kroniska tillstånd kräver en erfaren och mycket skicklig homeopat. Samtidigt spelar människans egna inställning och delaktighet en stor roll i processen.
Homeopati fungerar bäst när man inte väntar tills kroppen “skriker om hjälp”. Det klokaste är att lära känna metoden i enklare situationer först. Då byggs både förståelse och förtroende, och man får uppleva hur behandlingen kan stärka helheten utan att belasta kroppen med biverkningar.
När det gäller mer komplexa sjukdomar finns flera exempel på tillstånd som kan förbättras – ibland med långvarig remission eller tydlig symtomlindring. Dit hör bland annat MS (multipel skleros), Ménières sjukdom, demens (inklusive Alzheimers), Parkinsons sjukdom, progressiv övervikt kopplad till underfunktion i sköldkörteln, reumatoid artrit med flera.
Samtidigt behöver vi vara realistiska. Vissa tillstånd behöver sin konventionella behandling. Typ 1-diabetes kräver insulin. Homeopati kan endast stödja allmäntillståndet och i vissa fall bidra till ett minskat behov av dosjusteringar, men inte ersätta insulinet. Och vid långt gången reumatoid artrit med artros och deformerade leder kan man inte förvänta sig att leder återställs. Däremot kan behandling av inflammation ofta lindra smärta, förbättra rörlighet och höja livskvalitet.
Gemensamt för allt detta är att komplexa och autoimmuna sjukdomar måste hanteras av en mycket kunnig homeopat. Även när fullständig läkning inte är möjlig kan ett väl genomfört homeopatiskt arbete ge god palliation: färre skov, mindre smärta, mer energi och en starkare kropp i sin helhet.
Och sist men inte minst: oavsett diagnos ser jag ofta hur tillståndet förbättras när man minskar eller utesluter socker, mejerier och spannmål och samtidigt rör sig mer. Ibland är just den förändringen – ett viktigt första steg mot en bättre hälsa.